tro det eller ej men jag kom hem till sist.



2,5 timme senare är jag hemma.
pust.
pajje är världens underbaraste och gav mig fotmassage direkt vi kom innanför dörren.
(vi hamnade visst på samma tunnelbana hem) mihi.
sen gjorde han en varsin varm macka o knäppte på beck. så nu ligger vi här och mummsar mackor och doppar i den indiska masala såsen som blev kvar sen igår, nom nom.



människor slutar verkligen aldrig att förvåna mig.
aldrig nånsin.
det finns människor till allt, verkligen.
helt sjukt.
idag kom det fram en ungre kvinna i 30 års ålder till mig o tjaffsade och undrade om jag inte kunde sköta mitt jobb.
(hon ville veta om hon fick reklamera maten hon köpte på tåget nu när tåget var nästan 2 timmar sent)
jag förklarade som det var men det dög visst inte för henne. så hon står och tjaffsar med oss samtidigt som vi står i telefonen med våran riksledning och försöker lösa hur det ska gå för alla människor som kommer missa nattåget upp till norraste norr. tydligen var hennes fråga viktigare.
suck.
jag ville bara skrika åt henne allt vad jag tyckte och tänkte just då, men som vanligt så la jag band på mig själv och räknade till 10, men det var bra nära.

vi som jobbar på SJ är tydligen dom grymmaste trollkarlarna i världen.
vi ska tydligen kunna trolla fram både mer räls, mer tåg, mer sittplatser, mer utrymme för bagage och ja, you name it.
när ska dom inse att vi också är vanliga dödliga?



nej nu ska jag lägga den här dagen bakom mig och krypa ner med världens underbaraste människa.
natti.







precis såhär såg jag ut när jag kom hem idag.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0